6 oktober 2009
28 september 2009
Hej hopp
Nu är vi tillbaka i Sheppy (Port Shepstone) efter en givande vecka i Umzinto. Vi har idag fått uppleva något som vi kommer att se mer av senare under veckan. Vi besökte ett kommunalt sjukhus och fick där se många HIV/AIDS positiva patienter. Detta är en verklighet som berörde oss mycket starkt och som vi hela tiden vetat om men inte kunna förbereda oss tillräckligt inför då det förmodligen är omöjligt.
Under veckan i Umzinto har vi bl.a. besökt ett boende för barn under utredning och i väntan på beslut som ofta är en långdragen process, deltagit och observerat vid samtliga delar av det sociala arbete som utförs t.ex. klientsamtal, öppnade av ärenden, tagit del av administrativa uppgifter, ärendeutryckning m.m. Vi har ytterligare fått en bredare och mer nyanserad bild av hur socialt arbete bedrivs och kan nu börja se skillnader mellan hur olika områden i distriktet arbetar med sociala problem.
Vi har även varit med under delar av en domstolsförhandling, besökt ett skyddat boende för kvinnor och barn samt varit med vid ett välgörenhetsevent då man delade ut mat till behövande familjer i området. De flesta kvällar har vi varit hembjudna till människor som är engagerade i Child Welfare South Africa Umzinto på middagar, de resterande har vi spenderat framför tv:n med filmkanal utan reklamavbrott =) Som ni kanske förstår så har vi verkligen uppskattat middagarna med det trevliga sällskapet! Tack vare dessa underbara människor har vi även fått besöka den heta staden Durban, vilken vi fick blandade intryck av. För alla oroliga där hemma (Monica och Alice) kan vi lugna er med att vi såg Durban genom den låsta stadsjeepens uppdragna fönster. Vår förare följde säkerhetsanvisningarna noga vilket bl.a. innebär att hålla en bils avstånd från bilen framför vid trafikljus för att kunna fly fältet då många gör vad som helst för att erövra en bil eller bara sno en väska…
När vi äntligen fick gå ur bilen befann vi oss på ett inhägnat område med en gigantisk galleria med restauranger, nattklubbar, affärer, casino m.m. tyvärr hade vi mer tur i kärlek denna gång.
Till alla intresserade vill vi nämna att vi sett Durbans arena för VM 2010, en snygg en enligt oss!
För övrigt så har Sofia, i sin nya bikini, badat med krokodiler och alligatorer;).Vi besökte alltså Crocworld i lördags för att ha något att kunna skryta med när vi kommer hem ;) Där fick vi se Timon utan Pumba vilket kändes som Sofia utan Ida, massa äckliga ormar, kanadagäss, STORA sköldpaddor, ankor, snygga fåglar i för små burar m.m. Vi jobbar fortfarande på att få se The big 5 ”in real life”…
Ciao!
23 september 2009
Yo!
Vi har fatt gora vanliga aktiviteter vilket varit mycket uppskattade da vara hjarnor standigt gar pa hogvarv. Vara nyfunna vanner Tilana och Laurent tar val hand om var fritid med strand, bio och surprise ett ormparksbesok vilket var uppskattat av Ida...NOT! =)
Rakat ut for en kissattack igen, denna gang utford av en apa som klattrade upp i ett trad ovanfor oss och prickade in Tilana och oss som sitt mal...vi har inte riktigt vant oss vid djurlivet har annu...
Vi har haft manga och langa diskussioner kring etnicitet, manniskosyn, homosexualitet, rasism, och de kulturella skillnader som rader och hur man garna kategoriserar ofta utan att ens vara medveten om det.
Gallande mat rullar vi numera fram, vi har firat id (hogtid vid ramadans slut) med massor av Breyani, kakor och annat gott.
Igar anlande vi till Umzinto och vi stormtrivs! Med valorganiserat socialkontor och ett stort engagemang till att involvera oss i verksamheten kanner vi oss mycket valkomna. Detta mycket tack vare att var bild av hur samhalle, sociala system och rattsvasende borjar klarna. Vi har slutat jamfora allt med vart svenska system och borjat jamfora hur socialt arbete bedrivs pa olika stallen vi besoker. Vi kan nu ge dem ett battre utbyte vilket ar en del praktikprocessen. Att vi dessutom har varmvatten och for ovrigt ett mycket frascht boende ar ytterligare faktorer till vart valmaende har.
”When life makes you put up with mean and hateful people, think of them as sandpaper. They may scratch you, rub you the wrong way, but eventually...you end up smooth and polished and the sandpaper is just going to be worn out and ugly...”
17 september 2009
Umzumbe
Grabbar pa skola
Sanibonani! Unjani?
I onsdags kom vi till ett ställe som heter Umzumbe, det ligger norr om Port Shepstone men söder om Durban. Vi bor hos en kvinna som heter Gertrude Lushaba och hennes stora, fina familj. Hon är en viktig person för detta samhälle då hon är en stor sponsor och drivande kraft till bl.a. skola, dagis och många andra projekt. Familjen Lushaba har tagit mycket väl hand om oss och varit nära på att övergöda oss =) Huset ligger mycket nära stranden och vi har lyckats hinna med att spendera några timmar där, givetvis med livvakter;). Vi har följt områdets socialarbetare i deras arbete, vilket har inneburit bl.a. hembesök, barnhem, besök på skolor, vårdcentraler och ett HIV/Aids hem för föräldralösa barn. Vi har fått en större inblick i hur det sociala arbetet bedrivs med rapportbeskrivning, hembesök och andra administrativa uppgifter. Vi har också fått äran att närvara när frivilligarbetare tog examen inom ett projekt för att arbeta med utsatta barn och ungdomar med HIV/AIDS.
Vi har stött på många passionerade, drivande socialarbetare men också många som är på fel plats som enligt vår uppfattning kan vara vanligt förkommande inom vår yrkeskategori.
I fredags var en kul dag. Idas B-day!!!! Det firades med kaffe, cupcakes (med ljus i), presenter och ljuvlig sång från Sofia… Den fortsattes med frukost ute i solsken, sång under examensceremonin, ”skönstämmigt” sånguppträdande, iförda våra nya, fina hattar som vi fick av Gulshera, av Sofia Eldh och Ida Gill (Ja må du leva på svenska där vi inte var samstämmiga gällande texten), frieri då en kille trodde Ida fyllde 16 år och tydligen då var giftasmogen här… Kvällen fortsatte med köttbullar och fest.
Vi har fått uppleva att åka public transport här vilket vi blivit varnade för innan… Vi var troligtvis de enda som någonsin använt bilbälte (detta eftersom de var väl fastkilade) i denna minibuss som spelade Lionel Richie (som btw är kung här) på högsta volym under hela färden.
För övrigt så har vi drabbats av förkylningar, magproblem, geckoödleattacker och diverse svalda myror. Men annars mår vi bra.
Tänker på er alla där hemma.