Hej hopp

Istallet for mobiltelefon (sjukhus)
Mote med socialarbetare och voluntararbetare for Asibavikele som hjalper socialarbetarna att gora hembesok m.m.

Gron mamba som vi helst inte vill stota pa utanfor dess territorium

Utsikt fran vart B&B. Kontrast.
Place of safety




Casino i Durban
VM 2010 here we come

Blasigt Durban
Det trevliga efternamnet finns aven som schampo-variant

Socialkontor i Umzinto
Nu är vi tillbaka i Sheppy (Port Shepstone) efter en givande vecka i Umzinto. Vi har idag fått uppleva något som vi kommer att se mer av senare under veckan. Vi besökte ett kommunalt sjukhus och fick där se många HIV/AIDS positiva patienter. Detta är en verklighet som berörde oss mycket starkt och som vi hela tiden vetat om men inte kunna förbereda oss tillräckligt inför då det förmodligen är omöjligt.
Under veckan i Umzinto har vi bl.a. besökt ett boende för barn under utredning och i väntan på beslut som ofta är en långdragen process, deltagit och observerat vid samtliga delar av det sociala arbete som utförs t.ex. klientsamtal, öppnade av ärenden, tagit del av administrativa uppgifter, ärendeutryckning m.m. Vi har ytterligare fått en bredare och mer nyanserad bild av hur socialt arbete bedrivs och kan nu börja se skillnader mellan hur olika områden i distriktet arbetar med sociala problem.

Vi har även varit med under delar av en domstolsförhandling, besökt ett skyddat boende för kvinnor och barn samt varit med vid ett välgörenhetsevent då man delade ut mat till behövande familjer i området. De flesta kvällar har vi varit hembjudna till människor som är engagerade i Child Welfare South Africa Umzinto på middagar, de resterande har vi spenderat framför tv:n med filmkanal utan reklamavbrott =) Som ni kanske förstår så har vi verkligen uppskattat middagarna med det trevliga sällskapet! Tack vare dessa underbara människor har vi även fått besöka den heta staden Durban, vilken vi fick blandade intryck av. För alla oroliga där hemma (Monica och Alice) kan vi lugna er med att vi såg Durban genom den låsta stadsjeepens uppdragna fönster. Vår förare följde säkerhetsanvisningarna noga vilket bl.a. innebär att hålla en bils avstånd från bilen framför vid trafikljus för att kunna fly fältet då många gör vad som helst för att erövra en bil eller bara sno en väska…

När vi äntligen fick gå ur bilen befann vi oss på ett inhägnat område med en gigantisk galleria med restauranger, nattklubbar, affärer, casino m.m. tyvärr hade vi mer tur i kärlek denna gång.

Till alla intresserade vill vi nämna att vi sett Durbans arena för VM 2010, en snygg en enligt oss!

För övrigt så har Sofia, i sin nya bikini, badat med krokodiler och alligatorer;).Vi besökte alltså Crocworld i lördags för att ha något att kunna skryta med när vi kommer hem ;) Där fick vi se Timon utan Pumba vilket kändes som Sofia utan Ida, massa äckliga ormar, kanadagäss, STORA sköldpaddor, ankor, snygga fåglar i för små burar m.m. Vi jobbar fortfarande på att få se The big 5 ”in real life”…
Ciao!

Yo!

Den gangna veckan har varit hektisk som vanligt… Efter Umzumbe spenderade vi mycket tid med Gulshera for att reflektera det uplevda samt utvardera organisationens arbetssatt och var arbetsinsats. Vi har vidare tagit del av det arbete som Nicro utfor. Detta en nationell och stalig organisation som arbetar forebyggande med unga kriminella. Vi har ocksa fatt storre inblick i hur rattsvasendet fungerar i SA da vi spenderade en dag som besokare i domstolen. Det var for oss till en borjan som att kastas in i en amerikansk komedi med en galen domare (som givetvis hade vit hudfarg) som fattade beslut pa lopande band samtidigt som hon var upptagen med sin mobiltelefon och att utfora underskrifter, hon satt hogt over alla andra och var enda beslutsfattaren. Under pagaende forhandlingar fordes fangar iforda handfangsel in och ut ur en bur placerad i rattssalen, onskar vi hade kunnat visa med bilder. Domaren var nonchalant, respektlos gentemot berorda parter. T.ex. var det en man som brot ihop i tarar under forhandling da det var hans forsta gang i domstol, domaren skrattade ratt och hanade honom for detta. Straffet for en man som hade misshandlat sin fru vid ett antal tillfallen var att be om ursakt till frun och sedan fa en tillsagelse av domaren att sluta med dessa dumheter...

Vi har fatt gora vanliga aktiviteter vilket varit mycket uppskattade da vara hjarnor standigt gar pa hogvarv. Vara nyfunna vanner Tilana och Laurent tar val hand om var fritid med strand, bio och surprise ett ormparksbesok vilket var uppskattat av Ida...NOT! =)

Rakat ut for en kissattack igen, denna gang utford av en apa som klattrade upp i ett trad ovanfor oss och prickade in Tilana och oss som sitt mal...vi har inte riktigt vant oss vid djurlivet har annu...

Vi har haft manga och langa diskussioner kring etnicitet, manniskosyn, homosexualitet, rasism, och de kulturella skillnader som rader och hur man garna kategoriserar ofta utan att ens vara medveten om det.

Gallande mat rullar vi numera fram, vi har firat id (hogtid vid ramadans slut) med massor av Breyani, kakor och annat gott.

Igar anlande vi till Umzinto och vi stormtrivs! Med valorganiserat socialkontor och ett stort engagemang till att involvera oss i verksamheten kanner vi oss mycket valkomna. Detta mycket tack vare att var bild av hur samhalle, sociala system och rattsvasende borjar klarna. Vi har slutat jamfora allt med vart svenska system och borjat jamfora hur socialt arbete bedrivs pa olika stallen vi besoker. Vi kan nu ge dem ett battre utbyte vilket ar en del praktikprocessen. Att vi dessutom har varmvatten och for ovrigt ett mycket frascht boende ar ytterligare faktorer till vart valmaende har.

”When life makes you put up with mean and hateful people, think of them as sandpaper. They may scratch you, rub you the wrong way, but eventually...you end up smooth and polished and the sandpaper is just going to be worn out and ugly...”

Umzumbe

En ving-penna, en skrivbok och sapbubblor underholl 5-ariga Sthembele under manga dagar

Sofia introducerar "den skrattande kon" for Mama Lushaba

Skrackfard bak i en van...

Lushaba resident

Fodelsedagsfrukost i solsken

Zipho, Gertrude, Ida and Joyful

Gertrude Lushaba
Dagens outfit :)

First grade at a primary school

Grabbar pa skola

Ida briljerar pa twist

Sofia lar kidsen att hoppa hopprep

Sanibonani! Unjani?

I onsdags kom vi till ett ställe som heter Umzumbe, det ligger norr om Port Shepstone men söder om Durban. Vi bor hos en kvinna som heter Gertrude Lushaba och hennes stora, fina familj. Hon är en viktig person för detta samhälle då hon är en stor sponsor och drivande kraft till bl.a. skola, dagis och många andra projekt. Familjen Lushaba har tagit mycket väl hand om oss och varit nära på att övergöda oss =) Huset ligger mycket nära stranden och vi har lyckats hinna med att spendera några timmar där, givetvis med livvakter;). Vi har följt områdets socialarbetare i deras arbete, vilket har inneburit bl.a. hembesök, barnhem, besök på skolor, vårdcentraler och ett HIV/Aids hem för föräldralösa barn. Vi har fått en större inblick i hur det sociala arbetet bedrivs med rapportbeskrivning, hembesök och andra administrativa uppgifter. Vi har också fått äran att närvara när frivilligarbetare tog examen inom ett projekt för att arbeta med utsatta barn och ungdomar med HIV/AIDS.

Vi har stött på många passionerade, drivande socialarbetare men också många som är på fel plats som enligt vår uppfattning kan vara vanligt förkommande inom vår yrkeskategori.

I fredags var en kul dag. Idas B-day!!!! Det firades med kaffe, cupcakes (med ljus i), presenter och ljuvlig sång från Sofia… Den fortsattes med frukost ute i solsken, sång under examensceremonin, ”skönstämmigt” sånguppträdande, iförda våra nya, fina hattar som vi fick av Gulshera, av Sofia Eldh och Ida Gill (Ja må du leva på svenska där vi inte var samstämmiga gällande texten), frieri då en kille trodde Ida fyllde 16 år och tydligen då var giftasmogen här… Kvällen fortsatte med köttbullar och fest.

Vi har fått uppleva att åka public transport här vilket vi blivit varnade för innan… Vi var troligtvis de enda som någonsin använt bilbälte (detta eftersom de var väl fastkilade) i denna minibuss som spelade Lionel Richie (som btw är kung här) på högsta volym under hela färden.

För övrigt så har vi drabbats av förkylningar, magproblem, geckoödleattacker och diverse svalda myror. Men annars mår vi bra.

Tänker på er alla där hemma.

For our english readers =)

Nyandezulu 4-7 sept.

During our internship in SA we’ve been followed our mentor, Gulshera Khan, in her work with social work, Child welfare South Africa (CWSA). She’s involved with other projects like Time travel and Twinning project. We’ll, during our time here, visit many of these NGO:s that’s included in CWSA, we will and we have been visited different rural areas like Ekubusisweni , Nyandezulu, Umzumbe and Umzinto. At Nyandezulu we stayed at Dudu’s B&B and this week we’ll stay at Mrs Lushaba’s house in Umzumbe. We’ve been given the opportunity to study the society of SA and the work with social work from more than one perspective (from a woman’s, a man’s, a child’s, a rich’s, an unemplyed’s, an employed’s.) Though we’ve been experienced much, we still have a lot to observe and experience. We have, during this short time here, made a lot of friends which we really appreciate. To do our internship here in SA is the greatest opportunity we’ve ever got.

Nyandezulu 4-7 sept.

Helgen har vi som sagt spenderat på landsbygden. Sydafrika är fortfarande mycket uppdelat sedan apartheidtiden där de rika (oftast människor med vit hudfärg) bor närmast stranden, i nästa område inåt landet bor medelklassen och längre inåt landet bor de allra fattigaste (mestadels befolkning med svart hudfärg). Denna information har vi fått genom alla människor som vi träffat på här samt genom egna iakttagelser. Människor här är väldigt öppna med att prata om tiden före, under och efter apartheidtiden.

Området där vi har tillbringat helgen har inte varit ett utav de allra fattigaste områdena men fortfarande är det fattigt och den generella standarden är väldigt låg. Där har vi bott hos en av organisationsmedlemmarna, Dudu, som håller på att starta upp ett eget B&B. I dessa områden ligger husen tätt och därför blir gemenskapen god. Vi blev fort mycket populära bland den yngre befolkningen som vi jobbade high-five och engelska med. Vi lyckades med en fullgod high-five och nose, tur att vi inte gör praktik inom lärarprogrammet… Vi fick bo i ett fräscht rum dock med ovälkomna gäster under nattens intrång, vi lär ha en del myror i kistan =) Då tillgång till vatten och elektricitet är mycket begränsad fick vi avstå från dusch i 4 dagar, så att ni inte tror att vi lever lyxliv här nere…;)

Vi har under hela vår vistelse ätit mycket god mat, mycket indiskt men även potatismos. Då och då briljerar vi med våra skills från det svenska köket, som exempelvis idag grönsakspaj och kladdkaka, tror att vi uppskattar det mer än sällskapet =)

Åter till helgens bravader: Med inspiration av Hajk-mannen från värmland snörade vi på oss våra kängor, slängde på oss våra kepsar så käckt och gav oss ut på en liten vandring till ett imponerande vattenfall med vårt nyfunna crew bestående av Thulas (Sven), Mzi (Göran), Wiseman (Olof) och Zolang (Bertil). Dessa killar förgyllde vår helg med många skratt, givande diskussioner och ett av de finaste avskedstalen vi fått.

Vi fick privilegiet att närvara vid en religiös ceremoni som var mycket speciell. Det är en grupp som har en kristen tro blandat med andlig. Det är hårda restriktioner och uppdelning vid denna ceremoni som vi senare kommer redogöra i samband med bilder då det är svårt att beskriva.

Vi känner oss väldigt välkomna överallt trots att ett barn kissade på Sofia under den religiösa ceremonin när vi sjöng för glatta livet på Zulu. Annars känner vi oss instängda då möjligheten till att röra sig fritt är väldigt begränsad pga. den höga kriminalitet som råder här, polisen är ständigt underrättad om vilket område vi befinner oss i, vilket känns väldigt konstigt för oss från ett förhållandevis tryggt och säkert samhälle.

Nu har varit tillbaka i Port Shepstone i ett par dagar för att reflektera med vår handledare vilket är en stor hjälp för oss i vår bearbetning av det upplevda. Idag åker vi norrut för att tillbringa en vecka i Umzumbe, ett område som är jämförbart med Ekubusisweni, vilket är ännu fattigare än Nyandezulu.

Vi hoppas att alla mår bra och längtar efter oss.

”Utmando alubali ludwane oluwela lculo”

Besök på skola fredagen 4/9-09

I helgen har vi varit långt i från internet därav den dåliga uppdateringen. I fredags hade vi en av de häftigaste upplevelserna, vi besökte en mycket fattig skola utanför Port Shepstone, Nomanba High School. Detta är en skola med mycket låg standard och därför har vi valt att lämna en del av det skolmaterial vi fick med oss från Resursskolan i Högsby. Två av Gulsheras organisationsmedlemmar Judy och Zisu visade oss runt på skolan. Vi fick delta vid olika lektioner och fick äran att vara provvakter:), då de vid den här tiden på året har sina finals. Eleverna var mycket nyfikna och till en början återhållsamma. Det är mycket ovanligt att vita människor besöker deras skola, därav all den uppmärksamhet vi fick. De dansade och sjöng så håret på armarna reste sig:)

Något som har blivit tydligt för oss här, under vår vistelse i Sydafrika, är hur befolkningen i de flesta fall fortfarande grupperas efter hudfärg och så benämns, och därför använder vi oss också utav dessa benämningar då det är svårt att hitta annat sätt att förklara dessa gruppindelningarna och visa på skillnader. I Sverige anses det som oetiskt rätt att använda dessa termer, och det är inte vår mening att förolämpa någon, därutav förtydligandet.

Moten moten moten

Dagen har som alla andra varit lang och fullspackad, en administrativ sadan. Vi har haft moten pa moten gallande ett projekt som urpsrungligen startat i Kalmar, Time travel. Vi har agnat var dag mest at att studera och reflektera over organisationens arbetssatt, val av metod, roller och vart storsta fokus har legat pa ledarskap, hur det utfors, uppfattas och vilka konsekvenser det medfor.

Nagot som vi har reflekterat och diskuterat over tillsammans med var handledare och andra organisationsmedlemmar ar for vem man utfor socialt arbete for? For sig sjalv, organisationen eller brukaren? Detta, efter att vi fick hora om tva sydafrikanska kvinnor som vaxt upp i ett utav de fattigaste omraden har, som fick privilegiet att aka till Sverige genom ett projekt inom socialt arbete. De var tva kvinnor som aldrig tidigare befunnit sig utanfor sin by och fick komma till ett val utvecklat samhalle. Dessa tva uppfattades dar som mycket blyga och oforskamda. Nar de kom tillbaka hit, sag aldrig till dem igen, de ville inte fortsatta arbeta med projektet.

Under helgen kommer vi att befinna oss i "the rural area", vilket formodligen innebar inget internet. Vi kommer imorgon att besoka en skola for att fa en battre bild av skolsystemet.

Vi har sett valar i havet idag, se otydliga bevis ovan.

Konstigt nog ar ett foretag som Coca-cola val representerat aven i de omraden dar man far ga mycket langt for att fa rent vatten.

Det borjar klarna

Efter garkvallens sena reflektioner om det upplevda, vaknade vi tidigt trotta for ytterilgare aventyr. Det har varit en intensiv dag as vi fatt en grundlig genomgang av Sydafrikas samhallssytem och sociala arbete och darmed fatt se var handledares, Gulshera, kontor. Manga tankar och funderingar har poppat upp och det kanns som att vi har fatt en bra grund och tydlig overgripande bild, for att farst det arbete vi kommer komma kontakt med under var praktik. Innan vi akte till kontoret, akte vi for att traffa Gulsheras slaktingar, varav en arbetar pa en skola vilket var intressant och givande att ta del av.

Dagens disskusiner har handlat mycket om apartheid och dess konskekvenser for samhallet och dess invanare. Mycket har forandrats sedan apartheidtiden men fortfarande finns mycket av tankesattet kvar vilket forsvarar det social arbetet.

Gulshera kanner oss val och ar darfor nogrann med att vi far var dagliga "fika" bestaende av te och kakor:) Vi har aven varit inne i Port Shepstones stadskarna for att handla det nodvandiga, t.ex. tonvis med bars, infor helgens bravader...To be continued:)

Vi saknar er alla darhemma och hoppas att ni mar bra.
Stor puss till bow-tree;)

Obeskrivligt

Sa var vi pa plats efter en lang och stundtals svettig resa (dock med bra filmer och serier=)) med en snudd pa att missa planet fran Paris till Johannesburg...
Vi mottes av en svensk och en sydafrikansk flagga och darefter kastades vi ut i Sydafrikas verklighet. Med ingen tid for aterhamtning har vi pa mycket kort tid upplevt mycket som kanns svart att beskriva med ord. Bilderna far tala for sig sjalva for stunden.
Vi kommer att befinna oss pa manga olika platser for att fa uppleva sa mycket som mojligt av det sociala arbetet i Sydafrika, darfor kommer inlaggen bli sporadiska.

Vi har mott eldsjalar varda namnet, bla. en pensionerad kvinna med svar bronkit som arbetar mer an heltid ideellt for att forbattra manniskors livsvillkor. Vi har mott en sann verklighet i ett av sydafrikas fattigaste omraden samt en tragisk handelse som paverkade oss avsevart. Vi har en bra handledare som ser till var sakerhet och vill att vi ska fa ut sa mycket som mojligt av var praktik har. Vi uppskattar mer an nagonsin att vi ar tva da vi standigt ar i behov av reflektion.

Vi uppskattar alla kommentarer mer an ni anar, i en tuff period kanns era ord betydelsefulla och trygga vilket vi tror att vi kommer behova.